LIVET SOM STUGVÄRD I SVENSKA FJÄLLEN

– och om att förverkliga sina drömmar

Livspusslet är ibland svårt att lägga, särskilt om man är förälder. Egna drömmar läggs ofta åt sidan eller skjuts upp till ett sedan som kanske aldrig kommer. Egentiden får stå åt sidan till fördel för alla bör och måsten. Men måste det verkligen vara så? Att lyckas med konststycket att regelbundet få tid för sig själv är få förunnat. Alexandra är en av dem som lyckats. Med ett stort stöd av sin sambo och sin familj har hon haft möjlighet att följa sina drömmar och unna sig den viktiga egentiden vi alla behöver.

Strax utanför Östersund vid Önsjön bor Alexandra Hägglund. Vi träffade Alexandra en krispigt kall höstkväll i den miljö hon trivs som allra bäst, nämligen utomhus framför en brasa med en varm kopp te. Vi pratar om livet, friluftsliv och framförallt de stugvärdsuppdrag som Alexandra varit iväg på de senaste åren. Att jobba som stugvärd på somrarna blir en kontrast till hennes arbete som ungdomsutredare på polisen, ett jobb som innebär möten med människor som ibland mår dåligt och hamnat på fel väg i livet. Alexandra tror att fler skulle må bättre om de fick komma ut och känna lugnet i naturen.

Intresset för friluftsliv och kärleken till att vistas utomhus väcktes redan som barn då hon spenderade dagarna på farmor och farfars gård vid Sunnansjö i Västerbotten. Frukostmackan åt hon helst tillsammans med varm choklad bakom mjölkcisternen där det var varmt och skönt.

”Vi gjorde många utflykter tillsammans med farmor på dagarna. På vintern åkte vi på skidturer och det var farmor som lärde mig att cykla. Eftersom de hade en gård att ta hand om så höll vi oss alltid i närheten av gården. Men man behöver inte alltid åka så långt för att uppleva äventyr”.

Vardagsäventyr och att sätta guldkant på vardagen är något som Alexandra värdesätter högt även idag. Hon ger sig ofta ut på äventyr tillsammans med sin sambo och sina två barn runt om i Jämtland.

”Jag kan nog vara lite otålig ibland och vill att det ska hända saker. Därför lyxar jag gärna till det med exempelvis en måndagsbrasa så att man får lite guldkant på vardagen”.

Men det är inte bara vardagslyx och miniäventyr som lockar. Sommaren 2018 spenderade Alexandra en månad som stugvärd i Teusajaure som ligger längs norra delen av Kungsleden. Att jobba som stugvärd var något som hon hade velat göra länge. Hon sökte första gången när barnen var små och då hade hon en tanke om att hennes sambo kunde vara pappaledig så att de kunde spendera tiden där tillsammans. Tyvärr kom hon inte in den gången och efter det dröjde det några år innan hon, förra året, såg en öppning och sökte än en gång.

”Förra året hade de inte lyckats tillsätta alla platser och när jag såg att de sökte extra stugvärdar så chansade jag och sökte in. Jag fick en plats och fick även gå stugvärdskursen så att jag, om jag ville, kunde söka uppdrag även i framtiden.

Att kunna söka uppdrag igen var något som hon tog vara på och även denna sommaren var hon iväg och jobbade som stugvärd. Denna gång i Tjäktjastugan som även den ligger längs norra Kungsleden. Hur många man är i varje stuga och hur dagarna ser ut skiljer sig från stuga till stuga. Första sommaren när Alexandra var i Teusajaure var de tre stugvärdar och i Tjäktja i år var de två.

”I Teusajaure hade vi både butik, bastu och båt och därför var vi tre där. Det är inte på så många ställen som STF sköter båttrafiken men där hade vi hand om motorbåten som man kunde ta om man inte var sugen på att ro själv. Där ligger roddbåtar med, men har man otur måste man ro båtarna tre gånger över vattnet då det alltid måste ligga minst en båt på varje sida”.

Dagarna som stugvärd kan variera från stuga till stuga. Men oftast går man upp vid sju eller halv åtta för att vinka hejdå och ge tips på turer till de gäster som spenderat natten där. Om det finns en butik i stugan öppnar man den då många vill handla innan de ger sig iväg. Sedan är det dags för de dagliga sysslorna. Rummen och toaletterna ska städas, ved ska huggas och sopor ska tas hand om. Sedan finns det ofta utrymme för lite ledig tid, och är man flera stugvärdar i en stuga så turas man om att ta egna turer på fjället.

”Både jag och Sofie, som jag var med i sommar, gillade att springa så vi utforskade området med löparskorna. Och när vi kom tillbaka efter turen så passade vi på att bada i en sjö eller duscha i ett vattenfall som låg ganska nära stugan”

När man frågar Alexandra om vad det bästa med stugvärdslivet är så kommer svaret utan minsta tvivel.

”Det är alla möten med nya människor! Dels alla som kommer och besöker stugorna, men sedan har jag ju också haft fantastiska stugvärdskollegor. Jag har haft sådan otrolig tur och fått vara med väldigt fina människor. Jag kände varken de jag var med förra året, eller Sofie som jag var med i år, sedan innan. Men båda somrarna har varit helt otroligt bra. Man kommer ju varandra väldigt nära vilket också säkert kan bli väldigt fel. Men jag har haft jättefina kollegor och det gör ju såklart också så att hela upplevelsen blir väldigt fin”.

Tiden som man spenderar som stugvärd kan variera väldigt mycket. De som har möjlighet och vill kan spendera nästan hela sommaren som stugvärd. Första året Alexandra var stugvärd spenderade hon en månad i Teusajaure, och i år blev det två veckor i Tjäktja. Det var ett tungt beslut förra året att lämna familjen så länge. Alexandra berättar att det var mycket dåligt samvete och en hel del tårar, men de som stöttat henne allra mest har varit just familjen.

”Det fanns de som ifrågasatte hur jag kunde åka ifrån min familj så länge. Det är nog väldigt svårt för många att förstå, speciellt när man är mamma, att man kan åka iväg och lämna barnen så länge. Det är ju väldigt jobbigt att få även deras skuldbeläggande på sig, speciellt om man redan då har dåligt samvete sedan innan och det var verkligen jättejobbigt att vara borta från dem under så lång tid. Men min sambo är verkligen ett enormt stöd och jag vet att barnen har det jättebra när jag är iväg. De brukar åka iväg på massor av roliga saker och hälsa på mina morföräldrar. De har knappast tid att sakna mig. Och jag försöker verkligen tänka som en kollega sa till mig, att jag inspirerar mina barn till att följa sina drömmar och att allt är möjligt om man bara vill”.

Allra helst hade Alexandra haft med sig sin familj på stuguppdragen, men just dessa gånger har det inte fungerat. Däremot så var sambon och barnen upp och hälsade på henne förra sommaren när hon var i Teusajaure och i år möttes de upp vid Kebnekaise efter att Alexandra hade avslutat sitt uppdrag.

”Tjäktja ligger ju lite längre ut på fjället så det var ett lite för stort projekt för dem att ta sig dit. Därför valde vi att mötas upp vid Kebnekaise och vara där några dagar efteråt istället”.

Barnen som är sex och nio år är vana vid att vara ute på fjället. Hela familjen gör ofta äventyr tillsammans runt omkring Jämtland. Aktiviteterna anpassas och både vuxna och barn får kompromissa lite så att alla blir nöjda. Det är tydligt att Alexandra känner en stor kärlek för fjällen och hon delar gärna med sig av utflyktstips som passar både stora och små på sitt Instagramkonto.

För Alexandra är det viktigt att både hon och barnen är rätt klädda och har bra utrustning. Men att skaffa sig rätt utrustning är inte gjort i en handvändning.
”Ibland kan jag känna att jag hellre är utan någonting än att bara köpa något som är halvdant. Jag sparar hellre till något som jag verkligen vill ha och att det får kosta för att få bra kvalitet. Jag vill att det ska vara bra saker som håller länge”.

IBLAND KAN JAG KÄNNA ATT JAG HELLRE ÄR UTAN NÅGONTING ÄN ATT BARA KÖPA NÅGOT SOM ÄR HALVDANT. JAG VILL ATT DET SKA VARA BRA SAKER SOM HÅLLER LÄNGE.

Vad Alexandra väljer att packa ner i sin väska och ha på sig skiljer sig mycket från aktivitet till aktivitet. Men något som alltid prioriteras är att ha bra strumpor i ull på fötterna. Och eftersom Alexandra har Reynards syndrom, vilket innebär att fingrar och tår vid kyla kan bli stela och vita vilket kan vara väldigt smärtsamt, så är hon också en frekvent användare av handledsvärmare och vantar.

”Ja, men det är ju så viktigt att man är bra klädd hela vägen inifrån och ut. Bra trosor och sporttopp i merinoull. Det är något jag känner att många ofta glömmer av”.

Alexandra arbetar som ungdomsutredare på polisen och första gången hon kom i kontakt med Woolpower var via jobbet. ”Vi har ju haft Woolpower som arbetskläder länge och innan man  köpte egna så hände det ju att man ”lånade hem” sin Full Zip Jacket från jobbet över helgen för att den är så himla skön.